Psykoterapi - en exklusiv tillgång för socioekonomiskt starka.

Ja, för vem är psykoterapi egentligen tillgänglig för?

Psykoterapi är ett arbete som grundar sig på empati och medmänsklighet med en vision om att ge människor stöd och hjälp att frigöra sig från psykiskt lidande. Är det inte direkt motsägande att vi som valt psykoterapi som yrkesområde tvingas in i ett system som sviker själva ryggraden i yrket? Jag kan inte undgå att fundera kring om vi gör skillnad på människa och människa. 

Forskning på psykoterapi visar att det är en framgångsrik behandlingsform vid olika former av psykiskt lidande. Idag finns det flera verksamma evidensbaserade psykoterapeutiska metoder och tekniker för olika sorters behov. Människor är olika och bör ha rätt till valfrihet kring behandlingsmetod. 

I Sverige saknar vi tillgänglighet till fler psykoterapimetoder än KBT inom den offentliga vården. Individens tillgång och valfrihet kompromissas. När ekonomisk effektivitet går före människans värde och rätten till psykisk hälsa, får individen betala det högsta priset. 

Några konsekvenser av det är att längre psykoterapier samt mer djupgående psykoterapiformer såsom psykodynamisk terapi (PDT) blir en exklusivitet som enbart människor i viss position har tillgång till. På sikt kommer klyftorna mellan människor bli allt större. Följande konsekvens blir att människor med lägre socioekonomisk position hamnar längre ifrån hjälp och stöd vid psykiskt lidande varpå den psykiska ohälsan växer och med detta andra samhälleliga problem. Det finns organisationer som erbjuder kostnadsfri psykoterapi med hjälp av terapeuter som arbetar ideellt, med olika terapimetoder. Detta är långt ifrån tillräckligt, slumpen ska inte avgöra vilken hjälp människor får. Inte heller ska terapeuter behöva göra avkall på sitt levebröd för att kunna utföra ett arbete som alla människor borde ha tillgång till oberoende av socioekonomisk status. 

Sorgligt nog har vi som erbjuder psykoterapeutisk behandling tvingats in i ett system som missgynnar och marginaliserar människor i redan utsatta positioner. Det är samhällets skyldighet att göra olika psykoterapiformer tillgängligt och en prioritet för alla som behöver det oberoende av socioekonomisk kontext. Både samhälle och individ skulle vinna på vård som värdesätter psykisk hälsa för alla. Men så står vi här, där medmänsklighet står öga mot öga mot kapitalismens slutna blick.