Ångest dödar inte.

Ångestkurvan, läs om den nedan.

Det finns en missuppfattning om att ångest är farligt. Kanske kommer den uppfattningen från egen upplevd ångest. Kanske kommer den ur de självdestruktiva handlingar som stark och långvarig ångest ibland kan leda till.

Ångest förekommer i olika grader för olika personer och kategoriseras i olika typer av ångest. Det kan röra sig om social ångest, prestationsångest eller panikångest som är den grövsta typen av ångest.

Jag vill börja med att skriva om vad ångest är. Ångest är en signal som väcker våra överlevnadsaffekter vid hot/fara så som bland annat rädsla och ilska. Detta för att skapa beredskap inför flykt eller kamp. Helt enkelt för att överleva. Denna överlevnadsmekanism går egentligen tillbaka till den primitiva människans livsomständigheter då faror och hot fanns i omgivningen och förberedde oss för att antingen fly eller gå till attack. Men vad händer när de flesta hot och faror finns inom oss själva? Vad händer när det största hotet är våra inre tankar och inre oro över saker som är utom vår kontroll? När hotet uppstår i vårt mentala liv kan vi varken fly eller gå till attack. Samtidigt kvarstår signalen om hot utan att vårt försvar kan skydda oss. Det är nu vi fastnar i ångestens grepp.

När ångesten är som värst kan upplevelsen vara att man kan dö, det kan vara att du inte känner att du får någon luft eller att du tror att hjärtat kommer stanna. Men kan man dö av ångest? Det korta svaret är nej du kan inte dö av ångest då ångest inte kan pågå för alltid och ångest inte kan uppnå skadliga effekter i sig.

Förväntad ångest är oftast att det kan pågå för alltid, men ångestens naturliga förlopp är att den avtar med tiden och för varje gång du erfar samma ångestgivande situation blir kurvan för ångesten lägre och lägre. Vi lär oss med andra ord med hjälp av erfarenhet att ångest inte dödar och att den avtar över tid.

Det som sker rent fysiskt när ångest uppstår är att kroppen på något sätt larmar hjärnan om hot och fara. Därefter kommer någon form av ångestsymtom som exempelvis svettningar, andnöd med mera. Detta är hjärnans sett att försätta kroppen i kamp/flykt läge. När faran är över återgår systemet självmant till balansläge. Det kan ta ett tag innan kroppen varvar ner då den fortsätter vara kvar i beredskapsläge utifall hotet skulle uppstå igen.

Det som kan ske är att långvarig ångest kan leda till att vi agerar på ett sådant sätt som gör att vi kommer till skada som exempelvis olika självskadebeteenden, men det är inte ångesten i sig som skadar dig. Det som är glädjande förutom att ångest avtar i intensitet med tiden är att det finns bra hjälp att få. Du behöver inte leva med den. Om du har självskadebeteende eller självmordstankar vill jag råda dig att ta kontakt med vården. Om det känns som ett alldeles för svårt steg just nu så prata med någon i din närhet om det du går igenom. Du kan även få bra information och stöd kring självmordstankar hos MIND.

Hur kan man då arbeta bort ångest på ett långsiktigt sätt? Grundmålet i en psykodynamisk terapi är att synliggöra destruktiva mönster för att i nästa steg avtäcka roten till lidandet. Först då kan du känna grundläggande känslor. När du kommer i kontakt med dessa påbörjas bearbetningen som hjälper dig att finna acceptans över det som är och sörja det som varit. Efter denna grundliga och långsiktiga bearbetning kan du successivt skapa nya sundare mönster. Med hjälp av din terapeut kan du steg för steg närma dig dessa mål och på lång sikt dämpa ångesten. Att ta steget till terapi innefattas ofta av ett motstånd. Det är svårare än du tror och enklare än du förstått.

Läs gärna vanliga frågor.